Jag har i dag fått besked att mitt proposal till IFLA konferensen i Puerto Rico i augusti har blivit accepterat. Mitt proposal i sin helhet:
The Library and Information sector (LIS) is going through massive change. In this world of change we need to create strong development environments to ensure a viable future that provides benefits to all our customers. In this work professional development is essential for all organizations.
Professional development needs to be in line with the strategy of the organization as well as build on the organizational values. We all, including all of our staff, need to have a clear picture of where we aim and what we need to do in order to achieve our goals. The changes of customer expectations, behavior and the technology development affects the traditional role of the LIS which makes it even more important to work with the identity of the library as well as the priority of our activities.
As I see it, values, strategy and professional development go hand in hand in the development process. Most important in this process is to involve all of our staff in order to achieve development and get a deep understanding and a true change in our perception of the library business. The staff participating in the process creates a breeding ground for our working environment and ensures success for the future.
Within the Universtity Library at the Swedish University of Agricultural Sciences we’ve worked with professional development, strategy and values as well as empowerment and leadership. This development work has involved all of the staff (50 people) with good results. I will in my speech give some specific examples of what we’ve done, what has worked well and what we can improve. We are in the middle of this process and there is a lot of more work to be done – but most important is that we’ve initialized the travel towards the future library!
Catharina Isberg
Deputy Library Director, Swedish University of Agricultural Sciences
28 januari 2011
25 januari 2011
Att informera sig
Att informera sig inom …" var rubriken när vår kommunikationsansvariga höll personalintroduktion. En mycket talande och bra rubrik tycker jag.
Utifrån rubriken reflekterade jag vidare. Det som ofta kommer fram som ett förbättringsområde är att information och kommunikation kan bli bättre. I traditionell syn kanske man ser detta hierarkiskt utifrån företagsekonomiska organisationsscheman där vi alla befinner oss i olika rutor. Om man ser det ur ett mer humanistiskt, organisationspedagogiskt perspektiv går många streck på kors och tvärs mellan alla rutorna. Kommunikation och beslut sker på många olika håll och på olika ledder. Bl a Otto Granberg pratade om detta på SFIS kursen ”Det kollaborativa lärandet”.
I pusselstadiet (för att använda kaosteoretikern Staceys terminologi) är det lätt att använda rutor och bemanna dessa och göra allt på ett sätt utifrån hur vi vet att det kommer bli och utifrån att vi har hög enighet. Men i paradoxstadiet där vi befinner oss nu, med hög ovisshet om framtiden och hög oenighet har vi inte längre samma möjlighet till rutsystem. Vi får hantera situationerna alltmer utifrån lösningsfokus och kan inte längre utgå från ett och samma sätt i alla sammanhang. Vi får ha en kontinuerlig dialog för att tillsammans utveckla och skapa lösningar när saker uppstår, och vi kan inte planera utifrån om-ifall-att ngt händer.
För att återkomma till rubriken, så gäller arbetet i paradoxstadiet också i hög grad information och kommunikation. Vi lever alla i en "ocean" av information, mycket finns tillgängligt runt omkring oss, men som bibliotekarier och informationsspecialister är vi mycket medvetna om att vissa delar av informationsoceanen är mer svårtillgänglig än andra delar. Samtidigt har vi alla olika lärstilar, olika förväntningar, olika arbetsvanor och olika sätt att använda tekniken vilket gör vår informationsanvändning och vår informationsinhämtning allt mer olika. Att ha en öppenhet för detta är en utmaning för oss alla, men något som vi behöver se och vara medvetna över. Jag tycker detta är viktigt för oss alla och hoppas genom detta inlägg sätta igång tankar kring detta.
Genom att fortsätta grunda vårt arbete på organisationsvärderingar och en gemensam strategi så kan vi tillsammans tillgängliggöra informationen, informera varandra och öka kommunikationen inom verksamheten, så att vi hittar balans och stabilisatorer i paradoxstadiet. I detta får vi dock aldrig glömma det individuella ansvaret att informera sig. :)
Utifrån rubriken reflekterade jag vidare. Det som ofta kommer fram som ett förbättringsområde är att information och kommunikation kan bli bättre. I traditionell syn kanske man ser detta hierarkiskt utifrån företagsekonomiska organisationsscheman där vi alla befinner oss i olika rutor. Om man ser det ur ett mer humanistiskt, organisationspedagogiskt perspektiv går många streck på kors och tvärs mellan alla rutorna. Kommunikation och beslut sker på många olika håll och på olika ledder. Bl a Otto Granberg pratade om detta på SFIS kursen ”Det kollaborativa lärandet”.
I pusselstadiet (för att använda kaosteoretikern Staceys terminologi) är det lätt att använda rutor och bemanna dessa och göra allt på ett sätt utifrån hur vi vet att det kommer bli och utifrån att vi har hög enighet. Men i paradoxstadiet där vi befinner oss nu, med hög ovisshet om framtiden och hög oenighet har vi inte längre samma möjlighet till rutsystem. Vi får hantera situationerna alltmer utifrån lösningsfokus och kan inte längre utgå från ett och samma sätt i alla sammanhang. Vi får ha en kontinuerlig dialog för att tillsammans utveckla och skapa lösningar när saker uppstår, och vi kan inte planera utifrån om-ifall-att ngt händer.
För att återkomma till rubriken, så gäller arbetet i paradoxstadiet också i hög grad information och kommunikation. Vi lever alla i en "ocean" av information, mycket finns tillgängligt runt omkring oss, men som bibliotekarier och informationsspecialister är vi mycket medvetna om att vissa delar av informationsoceanen är mer svårtillgänglig än andra delar. Samtidigt har vi alla olika lärstilar, olika förväntningar, olika arbetsvanor och olika sätt att använda tekniken vilket gör vår informationsanvändning och vår informationsinhämtning allt mer olika. Att ha en öppenhet för detta är en utmaning för oss alla, men något som vi behöver se och vara medvetna över. Jag tycker detta är viktigt för oss alla och hoppas genom detta inlägg sätta igång tankar kring detta.
Genom att fortsätta grunda vårt arbete på organisationsvärderingar och en gemensam strategi så kan vi tillsammans tillgängliggöra informationen, informera varandra och öka kommunikationen inom verksamheten, så att vi hittar balans och stabilisatorer i paradoxstadiet. I detta får vi dock aldrig glömma det individuella ansvaret att informera sig. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)